Det här är väl att jobba med sin hobby. Jesper Flygare arbetar med levande fiskar.
Av Håkan Jacobsson – Skånskan.se
Jesper Flygare tittar längtansfullt ut genom det gallerförsedda fönstret och ser sin arbetsplats, slottet Malmöhus, dit han längtar tillbaka. Nu har han bara några månader kvar.
Nej, så dramatiskt som det låter är det inte. Jesper Flygare är arbetsledare på akvariet på Malmö museum. Det genomgår för närvarande en genomgripande ombyggnad, och medan den varar får Jesper Flygare husera i lokaler på andra sidan kanalen.
Han har sällskap av en som var med om den förra större ombyggnaden, på 1980-talet. Det är en mal, som simmar i ett av de provisoriska akvarierna. Den är alltså minst 30 år och har hunnit bli en halv meter lång.
Annars finns här inte så förtvivlat många fiskar. I ett av akvarierna fläktar ett par clownfiskar över sin rom, medan en citrongul kirurgfisk patrullerar fram och åter. Här finns också ett akvarium med elektriska fiskar och några där man odlar koraller.
– Av de inhemska saltvattensfiskarna gick nästan alla till Havets hus i Lysekil. En del vertebrater gick till Tropikariet i Helsingborg, berättar Jesper Flygare.
Själv har Jesper Flygare två små akvarier hemma.
– Fast det kallar jag inte att ha akvarier.
Nej, han har haft perioder när akvarieintresset tagit mycket mer plats i privatlivet. Han har till exempel bedrivit fiskuppfödning tillsammans med en arbetskollega. Nu när han just flyttat från lägenhet till villa kan man ju annars tänka sig att han skulle ha bättre plats numera.
– Jo, men tiden räcker inte till, med en ettåring och husrenovering att tänka på också.
Men han har sin hobby som arbete, även om hans roll som arbetsledare inneburit att det på senare år blivit mer och mer jobb med papper, mindre med själva fiskarna.
Intresset fick han redan som liten, hemma i Jämjö i östra Blekinge.
– Min granne hade ett akvarium. Jag var i tioårsåldern och han var väl sju, åtta år äldre än jag och jag var ofta hos honom. Till slut gav han mig en guppy.
Det visade sig vara en hona.
– Efter ett tag var det fler fiskar i den lilla burken jag hade. Jag lyckades övertyga mina föräldrar om att skaffa ett större akvarium.
Han växte ur det också:
– Jag placerade ut burkar och akvarier lite varstans i huset.
I tonåren följde en akvariefri period, men 19 år gammal flyttade han till Karlskrona och då satte han igång igen.
Sedan bodde han i Göteborg några år. Han var utbildad elektriker, och säsongsarbetade på Liseberg. Mycket handlade om att byta lampor – det är en väldig massa lampor som måste bytas på ett sådant ställe, varje dag.
Men lysande för en nybakad elektriker kändes inte utsikterna just då. Det här var i början på 1990-talet, en död hand hade lagt sig över byggbranschen.
Jesper Flygare flyttade till Skåne igen, för att studera på Lärarhögskolan.
En afton råkade han gå på en fest. Där träffade han på en person som bodde i ett kollektiv, och där hade man bestämt sig för att inte ha kvar sitt akvarium. Att Jesper Flygare hade intresset var känt, även om han hade haft några akvariefria år.
– Jag sade väl varken bu eller bä. Men några dagar senare ringde telefonen: ”Vi håller på att tömma – kan du komma och hämta det nu?”
Jesper Flygare åkte dit och minns upplevelsen som mycket märklig. Det var den 11 september 2001; medan han höll på att plocka ner akvariet satt folk i tv-soffan och tittade på hur flygplan for rakt in i World Trade Center i New York.
Det var inget stort akvarium och fiskarna var inga märkvärdigheter:
– Men det var väl något som började glöda inombords igen.
En bekant var på arbetsförmedlingen och fick se en annons om att Malmö museer sökte timpersonal till akvariet. Jesper Flygare hörde av sig och fick jobbet.
– Jag tyckte att det var fruktansvärt roligt.
Han hade läst nästan fyra år på Lärarhögskolan och var lite skoltrött, så om museijobben råkade uppstå när ha egentligen borde vara på skolan, så valde han akvariet.
Till slut blev där ett vikariat ledigt, och han fick en förfrågan.
– Jag tänkte att jag tar ett sabbatsår.
Sedan har sabbatsår lagts till sabbatsår, om man säger så.
När ha hoppade av hade han bara en dryg termin kvar på Lärarhögskolan.
– Om jag ångrar att jag hoppade av? Det kan man ju fråga sig ibland, men det gör jag inte för tillfället, det kan jag inte påstå,
– Men jag märker ju att jag ändå har haft en stor nytta av allt jag gjort innan, även om det inte har koppling till akvariet.
– Pedagogiken har ju till exempel en stor roll i hur man utformar grejor här på museet.
Till exempel det nya akvariet.
– Akvariet öppnar i maj, är det sagt. Det ruckar de inte på, hur det än ligger till med bygget.
– Bygget är lite mer komplicerat än man trodde från början. Det är inte säkert att allt är klart i maj. Då får besökarna se det växa fram. Vi kommer att ta det successivt; systemen behöver tid att mogna. Fullt klart är det väl inte förrän framåt senhösten.
Det nya akvariet blir mer format som en utställning än vad det förra var, beskriver Jesper Flygare.
Som säger att det alltid finns en etisk problematik med att ha djur i fångenskap.
– Många arter har väldigt små revir, som det finns plats för i en akvariemiljö.
– Det finns saker som djur gör som är väldigt roliga att exponera.
